Barolokriget: Traditionalister mot modernister

Tradition och framsteg i Barolo

Kriget är över och vinnaren är du!

Barolokriget är en term som används för att beskriva kriget mellan traditionalister och modernister i Barolo, med början på 1980-talet. "Kriget" pågår fortfarande och frågan är om det någonsin kommer att upphöra. Det enda vi kan konstatera är att en vapenvila har uppnåtts på vissa platser längs fronten och att Barolo smakar bättre idag än någonsin tidigare. Du kan ta reda på vad som utlöste "kriget" i följande avsnitt och de mest framträdande aktörerna hittar du i slutet.

Historien om Barolokriget

Historiskt sett är Barolo-vinerna faktiskt inte särskilt "vänliga". Detta beror främst på druvan Nebbiolo. Det är en druva som har en naturligt hög halt av fruktsyra och tannin. Detta är två strukturella element som sätter sig väl i munnen när man smakar på vinerna. Syran ger friskhet och känns som om den skär på sidan av vår tunga. Tanninet har en uttorkande effekt och får munnen att dra ihop sig. I en häftig kombination av dessa två kommer frukten dåligt till sin rätt.

Det är också här som allvarliga konfrontationer uppstår. Vi har på ena sidan de konservativa traditionalisterna och på den andra sidan de reaktionära modernisterna.

Traditionalisterna i Barolo

De lokala vinproducenterna i Barolo och dess omgivningar har alltid vetat att tålamodet lönar sig. Med tiden i källaren kommer syra och tannin att balansera varandra och vinet når en balans som smakar bra, samtidigt som frukten vinner mark med tiden. Av samma anledning hör man ofta talas om gamla traditionella Barolos som har utvecklat en fantastisk balans och smak efter många års lagring.

Traditionellt görs Barolo med en lång maceration^*, vilket extraherar stora mängder tannin i vinet. Ofta sker traditionell maceration i upp till 30 dagar. Vinet lagras sedan traditionellt på stora gamla fat - ofta gjorda av slavisk ek, i storlekar på mellan 5 000 och 10 000 liter. Detta resulterar i praktiskt taget ingen fatarom, men en långsam oxidation av vinet. Resultatet är ett vin som är rikt på tanniner och har stor smakintensitet. I de bästa fallen resulterar denna produktion i fantastiskt balanserade viner, där tannin och syra avrundas av den långa lagringen på fat och frukten har vuxit till den punkt där den skapar balans.

"Jag gör Barolo som jag alltid har gjort, som min far (Giovanni Conterno) gjorde och som min farfar (Giacomo Conterno, grundaren) gjorde!"

Roberto Conterno, ägare och vinmakare av den ikoniska Giacomo Conterno Winery, som länge varit en bastion för traditionella baroloer.

Dessa klassiker kan leva på toner av rosenblad och surkörsbär, men också på toner som går mot torkad frukt och svamp som ett resultat av en lång tid på fat. Och i värsta fall blir resultatet ett stickande rött vin med en uttorkande effekt och endast en svag antydan till frukt.

* Maceration eller "blötläggning" är den första jäsningsprocessen där druvornas fenoliska ämnen, tanniner, färgämnen och aromer urlakas från druvskalen, kärnorna och stjälkarna i musten.

Modernister i Barolo

I det andra lägret finns modernisterna, som strävar efter att producera viner som är drickfärdiga i ett tidigare skede. Detta kan göras på olika sätt. I extrema fall förmacereras musten för att extrahera smak och färg. Själva alkoholjäsningen är kortare och med bättre temperaturkontroll. Detta innebär att tanninet extraheras från skalen snabbare och i mindre mängder. Resultatet är ett vin som torkar långsammare och därför går snabbare att dricka.

Vinet lagras sedan på små ekfat, ofta franska barriquer på 225 liter, som vi känner till från Bordeaux och några andra ställen. Detta bidrar också till att ge vinet tanniner, men också smak. Vinet får med denna metod mer sötma och toner av vanilj samt tobak. På många sätt blir det ett vin som är mer modernt och har en smak som ligger mer i linje med andra stora viner. Det här är också viner som är på topp efter 5-7 år och som inte håller i 50 år som många av de gamla Barolos.

"Jag är inte intresserad av att göra bra Barolo. Jag vill bara göra bra vin. Och alla världens stora röda viner lagras på barriquer."

Elio Altare, en pionjär bland modernisterna.

Namnen på kriget i Barolo

De gamla traditionalisterna med Mascarello och Giovanni Conterno har haft sitt arbete i källaren väl under kontroll. Ett av sätten att lyckas med traditionell Barolo var att plocka mycket mogna druvor så att endast mogna tanniner extraherades från vinets stjälkar och kärnor. Andra traditionalister är Rinaldi, Cavallotto, Giacomo Conterno och Bruno Giacosa. Producenter som har hjälpt Barolo att göra sig ett namn i årtionden.

Å andra sidan är det inte svårt att förstå modernisterna, som hade en önskan om att producera viner som var drickfärdiga utan en 50-årig lagringsperiod. Angelo Gaja var den förste som tog små fat till området och Renato Ratti var den förste som förkortade jäsningstiden.

Saker och ting tog fart för modernisterna i början av 1980-talet när en grupp unga producenter bildade en front. Bland dessa fanns producenter som Elio Altare, Luciano Sandrone, Domenico Clerico och Scavino. De förkortade jäsningstiden till mindre än en vecka och införde permanenta små fat i källaren. Många av dessa viner var vackra de första åren men höll inte den höga nivån på samma sätt som de traditionella barolos.

Barolokriget - Krigets vinnare

I dag njuter vi av "kriget". En producent som Domenico Clerico har vänt sig om och låtit pendeln svänga bakåt. Ett alltmer typiskt exempel på en producent som har tagit stora gamla fat tillbaka in i källaren och bredvid de små. Jäsningen förlängs lite, men inte till 30 dagar.

Den helhetsbild som man idag möter i många källare i Barolo-området är en kombination. Det finns inte längre många producenter som är fast i det ena eller andra lägret. Men de mest traditionella kommer förmodligen aldrig att kunna flytta på sig och det är precis så det ska vara.

Mascarello gör fortfarande ett av de bästa vinerna i området utan att ha förändrat något. I mitten har vi producenter som Vietti, Ceretto, Aldo Conterno och idag även Renato Ratti. Dagens modernister kan dessutom inte komma förbi Roberto Voerzio och Gaja, som gör några av de dyraste och mest eftertraktade vinerna i området.

Det kommer att bli svårt att utse en klar vinnare på någon av fronterna. Det är därför vi utser världens vinälskare till krigets verkliga vinnare. Idag har du möjlighet att utforska de olika stilarna och få ett större och bättre urval av Barolo än någonsin tidigare. Grattis till segern...