Vinromantikern vs. vininvesteraren

"Ditt samvete måste vara ansträngt, din skitstövel." Detta aggressiva uttalande kunde lätt ha hörts i ett hett samtal i vinvärlden. En värld som traditionellt har delats mellan de "heliga" vinromantikerna och de "cyniska" vininvesterarna. Därför är det ofta vinromantikern som har ett bråk redo för vininvesteraren, som ofta anklagas för att förstöra vinmarknaden och tillgång till vin för personer med vanliga inkomster.

Anklagelserna mot vininvesteraren är ofta ogrundade och i själva verket har både romantikern och investeraren mycket att tacka varandra för. Oavsett om du är en romantiker eller investerare, läs vidare här. Försoningen är i sikte.

Den hälsosamma hat - och kärleksrelationen

Med några få undantag blir allt vin så småningom drucket - det är bara en fråga om när. Romantikern och vininvesteraren är ofta i konflikt, men de borde faktiskt tacka varandra.

Ingen gör ett större jobb än romantikern när det gäller att främja vinglädjen och därav bidra till ökad global efterfrågan, vilket i slutändan bidrar till att vininvesteraren får en större avkastning på sin investering.

I investerarens strävan efter stabilitet och avkastning bidrar vininvesteraren till att färre viner går förlorade till följd av felaktig hantering, att fler viner dricks när de är redo att drickas och att legendariska årgångar även i framtiden kan avnjutas av så många som möjligt till förmån för både gamla och nya vinälskare. Med andra ord bidrar vininvesteraren till att begränsa bortfallet så att större antal vinälskare kan få ännu fler fantastiska upplevelser med perfekt mogna viner.

Utan vininvesteraren skulle fler viner förgås, och utbudet av mogna viner skulle bli mindre och priserna därmed också högre.

Vinstjakt förhindrar "barnmord" av vin

Det faktum att den bästa avkastningen på vininvesteringar uppnås genom att lagra vinerna tills de är redo att drickas och efterfrågan ökar, bidrar också till att färre viner utsätts för vad i vinkretsar, kanske lite sjukligt, kallas "barnmord". Det vill säga att ett vin dricks innan det är fullt utvecklat, och utan att hela potentialen släpps lös, vilket är synd.

Att fler viner lagras och färre omogna viner dricks är en naturlig följd av vininvesterarens jakt på avkastning, vilket i slutändan leder till färre "barnmord".

Onödigt mindre irriterande bortfall

Om du är medlem i en enda vingrupp på Facebook kommer du bli varse de många inlägg om vinkällare som har ärvts, men ur vinös synvinkel, tyvärr 20 år för sent. Det som en gång var gott vin har nu förvandlats till "sur vinäger". Detta händer inte när vinet ägs av en vininvesterare som, när vinet närmar sig slutet av sitt dryckesfönster, kommer att uppleva lägre årliga prisökningar och bör därför naturligtvis motiveras att sälja vinet så att det kan drickas innan det är för sent.

Många av de bästa vinerna kan hålla i 30, 40 och 50 år, och kommer, när de närmar sig slutet av sitt optimala dryckesfönster, gradvis att övergå till att ha status som en "samlarobjekt". Detta även med möjlighet till en vinös tidsresa då vinet förmodligen smakade bättre för 10 år sedan, men ändå är en stor upplevelse för många.

Den årliga avkastningen kommer, efter utgången av ett vins optimala dryckesfönster, ofta att vara lägre, varför investeraren naturligtvis är motiverad att sälja vinet före utgångsdatumet. Vininvesteraren bidrar därför till att vinerna lagras, men inte för länge.

"Vin ska drickas och avnjutas - spekulera inte"

Den här skepsisen hörs ofta från den självutnämnda vinromantikern. Samma romantiker som å ena sidan utgör ryggraden i vinvärldens ambassadörskår. Därför åtar de sig en stor uppgift att engagera nya lärjungar. Å andra sidan är det tyvärr också de som i slutändan blir de största syndarna i sin egen religion.

Fallet är att de flesta viner som hanteras och lagras felaktigt eller för länge finns i romantikernas egna källare. Många köper på sig mer än de någonsin kan dricka, medan andra tappar intresset och glömmer vinerna i källaren med den sorgliga konsekvensen att vinerna här aldrig kommer att uppfylla sitt öde. I praktiken skulle vinerna ha gjort samma nytta om de bara hade hällts i diskbänken istället för att tappas på flaska. Många viner lagras därför både felaktigt och för länge, vilket tyvärr bidrar till att övermogna eller skadade toppviner varje dag måste hällas ut omedelbart efter öppnandet.

Paradoxalt nog är det oftare romantikern som med förlorat intresse och överblick oavsiktligt bidrar till att viner förgås och då aldrig dricks eller avnjuts. Denna förlust skulle vininvesteraren aldrig tillåta.

Tidsresor i vinvärlden med dina barn

Föreställ dig att som ung vinamatör, i ditt möte med den nu legendariska Bordeaux-årgången 1982, väcktes ditt vinintresse. Ett intresse som du har fört vidare till dina nu vuxna barn. En kväll sitter du och delar en flaska vin och för gud vet hur länge suckar du upphetsat efter att ha återupplevt det mytologiska och legendariska år 1982 med dina barn. Men tyvärr är vinet ohållbart - eller i bästa fall väldigt, väldigt dyrt, och det stannar kvar i drömmen.

De flesta stora Bordeaux-viner från år 1982 har druckits länge och de flesta av de återstående flaskorna finns i privata källare. När de sällan läggs ut till försäljning är det ofta till höga priser och med stor osäkerhet om hur de har lagrats sedan 80-talet fram till idag.

Lyckligtvis fanns det några på 80-talet som var tillräckligt framsynta för att handla med ett öga för återförsäljning. Det är alltså oftast tack vare de tidiga vininvesterarna som det idag finns perfekt bevarade årgångsviner, och därmed också möjligheten att återuppleva minnen med våra barn - även om dessa är från innan de föddes.

Som vininvesterare tar du ingenting från någon - du sparar det bara för framtiden och dess vinälskare.

Vinpriserna trissas upp...

...Men bara i det korta loppet

Det är allmänt känt att när efterfrågan på sällsynta viner ökar, gör även priserna det. Därför kommer det investeringsmotiverade köpet naturligtvis att bidra till att priserna stiger här och nu. Men när det helt enkelt handlar om att skjuta upp tiden för att konsumera, betyder det att utbudet kommer att vara större vid ett senare tillfälle, till exempel när vinet efter 10-15 år i källaren är redo att drickas och skickas till marknaden.

Så, även om vininvesteraren bidrar till att driva upp priserna på de unga omogna vinerna, kommer du i framtiden att uppleva ett större utbud av mogna viner till lägre priser än om majoriteten av vinerna hade druckits innan de var mogna.

En flaska vin kan bara drickas en gång

På den gamla goda tiden kunde man knacka på dörren till de bästa producenterna i Bourgogne och köpa Grand Cru i ladugårdsdörren för några euro. Denna tid är sedan länge borta och kommer aldrig tillbaka. Den kraftiga ökningen av enbart konsumentdriven efterfrågan är anledningen till att dessa viner i dag kostar tusentals euro. Dessutom har den spekulativa efterfrågan ytterligare bidragit till att vinpriserna skjutit i höjden under de senaste 30 åren.

Oavsett vilken grupp du tillhör, har du trots allt fortfarande en gemensam kärlek till vin. Och med den slutsatsen bör vinromantikern och vininvesteraren skicka en kärleksfull tanke till varandra och skåla för att deras vinköp bidrar till att färre viner dricks för tidigt eller förgås - precis som att mogna viner i framtiden skulle vara mer tillgängliga för vinromantikern. Således kan man till och med prata om det faktum att de två yttre polerna faktiskt är varandras yin och yan.

Så länge vinet så småningom dricks och sprider glädje finns det ingen anledning till dåligt samvete - ett vin kan bara drickas en gång, så se till att njuta av ögonblicket och skicka en tanke till dem som gjorde det möjligt.